Stora steg

I går kväll var jag på spa tillsammans med ett gäng kvinnor. Vi tog alla var sin behandling och jag valde ansiktsmassage. Underbart!

Vad har hänt sen sist i adoptionsprocessen?
Jo, vi har lämnat in ansökan om medgivande till vår kommun och hoppas att de kommer att kontakta oss innan jul. Lika bra att ställa in sig på januari så att man inte blir besviken. Därefter kan hemutredningen ta mellan 3-6 månader.

Jag har varit och träffat en adoptionsorganisation som berättat om olika länder, hur själva processen går till efter det att hemutreningen är klar, översatt och stämplad. Vi fick med oss en DVD-skiva med en film från ett av barnhemmen. Jag och maken såg den tillsammans på kvällen och ögonen tårades när vi såg de små barnen. Tanken att vi kommer att bli föräldrar är svindlande och svår att förstå för tillfället.

Känner mig stark igen. Har skrivit till IVF-kliniken och bett om att få kopior på våra journaler. Vi är förstås fortfarande frustrerande över att läkarna inte kan ge några svar på varför behandlingen gick åt skogen.

Nu är det helg och det blir älgfilé och rött vin när jag kommer hem!

Sommarvärme

I fredags kändes det som att jag aldrig mer skulle blir lycklig. Jag hade gråtit hela dagen och kände mig helt slutkörd både fysiskt och psykiskt. Vändningen kom när jag och min man åkte ut till flygplatsen och mötte Stockholm i strålande sol på lördag morgon. Jag kan inte riktigt förklara det men helt plötsligt kändes livet hoppfullt igen. Jag berättade för en av mina vänner om vad som hade hänt och när hennes ögon tårades slog det mig att jag inte kände mig ledsen längre. Jag pratade med pappa på mobilen och berättade om att behandlingen hade misslyckats. Idag lekte jag med min brorsdotter i en park på söder där det vimlade av ungar och gravida kvinnor och det var helt underbart.

Resan mot ett nytt liv har börjat.

Läkande kärlek

Läkarna kan inte ge några svar. 8 av äggen var mogna men inget av dem delade sig. Det kan vara ett genetiskt fel men ingen vet säkert. De erbjuder oss en ny behandling med menporsprutor. Vi avböjer. Nu är vi klara med IVF. En tomhet infinner sig inom mig. Jag har ont i magen av sorgen. Tårarna rinner ner för mina kinder. Jag tårkar bort dem. Tar på mig skorna och jackan och går ner till bilen för att åka till jobbet.

Min man skickade det här mailet.
"Du är världens bästa och duktigaste. Jag har sett vad du har gått igenom och imponeras av hur stark du är. Tror inte jag hade klarat det som du har gjort. Hoppas vi kan lämna det här trista bakom oss. Jag vet att du och jag har alla förutsättningar för ett kul och spännande liv tillsamans och jag ska göra vad jag kan för att det blir så. Jag måste erkänna att jag känner något slags lättnad. Det känns som att vi nu när vi vet förutsättningarna för familjebildning m.m. kan börja leva livet på riktigt och ordna det för oss."

Jag tror att kärlek kan läka alla sår.

Sorg, sorg, sorg

Inte ett enda embryo av 17 ägg. Min man pratar just nu med läkaren i telefonen. Jag har gråtit klart. Nu åker jag jobbet och försöker glömma.

Fan fan fan fan fan

IVF-kliniken ringde nyss och hade inga goda nyheter att komma med. Inget ägg hade deltat på sig än så länge vilket med andra ord betyder att det inte alls ser ljust ut för oss. Jag gråter samtidigt som jag känner mig förbannad. I går kväll när jag hade som mest ont tänkte jag på alla 17 äggen och hoppades att det skulle gå bra. Jag fantiserade om att kliniken skulle ringa och säga "det ser bra ut". Så blev det inte. Det värsta är ovissheten. Läkaren kunde inte svara på mina frågor men tydligen är det mycket ovanligt att äggen inte delat sig efter 24 tim. Troligen beror det på att äggen varit omogna trots att jag fått mer medicin än förra gången.

Kliniken ska ringa i morgon och ge besked igen.

Hos mig finns inget hopp kvar. Nu är det slut på behandlingar för min del.

17 stycken

Det hjälpte att ni tänkte på mig! 17 ägg motför 8 förra gången. Måtte dom vara av bra kvalité. Själva äggplockningen gick mycket bra. Jag fick morfin och drömde mig bort. Somnade direkt när vi kom hem och ligger fortfarande nerbäddad i sängen. Äter panodil mot värken.

Jag får full service av maken som just nu är på väg med te och mackor.

Adoptionskursintyg

Vi har ett intyg på att vi har gått adoptionskurs i 28 tim och det känns sååå bra. Alla kursedeltagarna var rörande överens om att timmarna tillsammans gjort oss klokare genom kunskap, information och bearbetning. Jag tror att alla som ska bli föräldrar skulle behöva en sån kurs. Å så bygger man ju nätverk. Vi som gick kursen ska hålla kontakten framöver och har redan gjort en mailgrupp.

Nu till IVF-behandlingen. Ultraljud idag igen. "Det ser bra ut" sa läkaren. På eftermiddagen ringde IVF-kliniken och berättade att det blir ÄP på onsdag. Ett tag rådde en förvirring kring vilken dos jag hade tagit i sprutan de senaste dagarna. Enligt klinikens anteckningar i journalen skulle jag ha tagit 175 enheter. Jag var dock helt bombsäker på att jag hade ordinerats samma dos som förut dvs 225 enheter. Så jag sa bestämt att jag tyckte det kändes oseriöst av dom att inte ha koll. Sjuksköterskan försökte skämta bort det utan större framgång (jag satt och eldade upp mig). Samtalet avslutades med att sjuksköterskan konstaterade att "ja men nu går det ju inte att göra nått åt och det ser ju bra ut nu". Fem minuter senare ringde det igen. Sjuksköterskan hade hittat ordinationen från läkaren (en papperslapp) och där stod klart och tydligt 225 enheter. Så jag hade rätt och den som skrivit in i min journal att det skulle vara 175 enheter hade fel.

Tänk på mig på onsdag förmiddag. Idag fick jag healing och akupunktur igen. Energin behövs verkligen!

Healing

Idag fick jag healing samtidigt som akupunkturnålarna gjorde sitt för att hjälpa till. Det kändes underbart och enligt healingkvinnan strålade energin som ett vattenfall till äggstockarna. I eftermiddag kände jag lite molande värk. Jag undrar om det är positivt eller negativt?

Det tar emot att ta sprutorna nu och jag hoppas verkligen att det bara är 3 kvar. Igår satt jag länge med sprutan i handen och peppade mig själv innan jag fixade det. Jag vill bara säga en sak till alla er som är eller har varit i samma situation, NI ÄR SÅ DUKTIGA TJEJER!

Det är viktigt att ge sig själv beröm!

Lotteri

Idag möttes jag av en annan läkare än tidigare. Jag är van att det är väldigt stressigt på sjukhuset och blev lite förvånad att den här läkaren ville prata med mig innan undersökningen. Det kändes mycket bättre. Varför är så tålmodig som patient? Varför låter man läkarna behandla en som de vill? Man borde säga ifrån mer!

Fem äggblåsor på en sida, fyra på den andra. Alla mellan 13-15 mm. Det ser ungefär ut som under förra behandlingen men den här gången fick jag en tid för ytterligare ett ultraljud. Troligen bär det iväg till IVF-kliniken för ÄP på onsdsag.

Resultatet är kanske inte det bästa men jag orkar inte oroa mig. Jag ska ta samma dos i sprutorna (225) till på måndag och då har förhoppningsvis äggblåsorna växt till sig. De ska vara mellan 17-21 mm när det är dags.

För mig känns behandlingen som ett lotteri. Man kan aldrig veta om man vinner.

Gynstolen igen

I morgon är det dags att kliva upp i gynstolen igen. 8.10 är det ultraljudsundersökning då läkaren ska se om äggen har växt som de ska. Jag börjar blir rejält less på medicineringen nu. Känner mig uppsvullen, sunderstucken i magen och är trött på att passa tider. Jag försöker fokusera på adoptionsprocessen istället och ser fram mot kursen till helgen.

Nästa vecka åker vi till IVF-kliniken i Umeå och jag har bestämt mig för att sjukskriva mig. Min man har berättat för sin arbetsgivare, han har en bra chef och är man. Om jag berättar för min arbetsgivare om behandlingen riskerar jag att min chef börjar tänka "hmmm hon har tänkt vara ledig snart... ja men då ska vi inte höja lönen i år och så ska vi inte satsa på vidareutbildning m.m.". Jag blir helt galen alla orättvisor som man råkar ut för på grund av sitt kön. Stå på er i jämställdshetsfrågor och passa på att fråga partierna hur de tänker jobba för ett mer jämlikt samhälle om de vinner valet.

Blodprov

Idag har jag tagit blodprov. I morgon kommer IVF-kliniken att meddela om jag ska sänka eller höja dosen. Jag känner ingenting av äggproduktionen. Det gjorde jag inte förra gången heller och det oroar mig eftersom det inte gick så bra förra gången.

Hela den här IVF-karusellen skapar en massa dåliga samveten. Jag försöker att vara snäll mot mig själv men det är svårt ibland.

Igår anmälde vi oss till två adoptionsorganisationer :)

Valet

Jag och maken går adoptionskurs del 2 på själva valdagen så jag röstade idag. Tänk min röst kan påverka valet. Ge er iväg till alla ni som funderar på att strunta i att rösta!

Är fortfarande förkyld. Kurerar mig med god mat, vin och lite godis. Snart dags för tredje sprutan. Just nu känns det som att behandlingen går i snigelfart. Jag ser fram emot att slippa medicineringen.

Småbarnsföräldrar

De flesta jag umgås med är småbarnsföräldrar. Det innebär att de inte kan åka iväg på spontana kvällsarrangemang eftersom hela deras liv måste planeras. Ibland känns det som att alla bildade familj över en natt och att vi blev lämnade kvar. Vi glömdes bort, hann inte hoppa på tåget och nu är vi fast i ovisshetens mörka träsk.

Just nu myser jag hemma. Jag har kokat te, tänt ljus och krypit ihop i soffan med en filt över mina axlar. Mannen i mitt liv är på kurs. Han kommer hem ikväll och jag längtar efter honom även om vi träffades i morse. Jag njuter verkligen av livet men oj vad jag längtar efter att vi två ska bli tre.

Sprutan nr 2 ikväll.

2 tim till sprutstart

Nu är det snart dags. Jag känner inte alls redo men det har ingen betydelse jag måste ändå. Försöker tänka att det är över om två veckor. TVÅ VECKOR! Varför ska en sån här behandlingen ta så läng tid.

Tack för svaren angående min fråga. Jag har beslutat mig för att sjukskriva mig. Är inte redo att berätta för min arbetsgivare. Läser om adoption och drömmer mig bort. Tänker inte alls på IVF-resultatet men den tiden kommer var så säker.

Idag sprayade jag 2,5 timme försent. Det var första gången jag glömde bort att spraya sedan spraystarten. Mobilen var hemma, den har larmat kl. 15.00 varje dag. Minnet har försämrats sen mobil kom till.

Förkyld

Nu har jag drabbats av en förkylning igen. Är det hormonbehanlingen som sätter mitt immunförsvar i obalans eller vad händer med min kropp? Har ont i halsen, känner mig tung i huvudet och är supertrött. I morgon ska jag börja med sprutorna.

Funderar kring en fråga:
Ska jag berätta för min arbetsgivare om IVF-behandlingen och be om semester de dagarna då vi åker iväg för ÄP eller ska jag sjukskriva mig. Min chef är bra men jag vet inte riktigt om jag vill att hon ska veta. Vad tycker ni?

Kursdeltagarnas gemensamma nämnare

Kursen är över för denna gång. Nu är det två veckor till nästa gång vi träffas. Idag på eftermiddagen delades vi upp i två grupper, tjejerna och killarna för sig, och så fick vi prata ofrivillig barnlöshet i en timme. Det var otroligt befriande, helst för killarna tror jag. Vi har alla vandrat samma väg för även om vi har unika upplevelser av IVF-behandlingar, missfall, omgivningens reaktioner m.m. så förstår vi varandra. Det är en stor lättnad att få möta andra med liknande erfarenheter.

Idag gick kursledaren igenom barnlöshetens faser och jag känner igen dem alla.

Förvåning/Chock
Förnekelse
Ilska/Frustrerad/Generad/Förnedrad
Isolering
Skuld
Sorg

I morgon bitti ligger jag i gynstolen igen. Oroar mig för sprutorna som vanligt.

MIA-kurs

Nu kommer jag att avslöja något för er (mina tvillingstjärnor i cyberrymden) som är stort för mig.

Vi går adoptionskurs (ja, samtidigt som pågående behandling vilket några av er säkert har åsikter om men det här är mitt beslut och tankarna kring adoption har funnits hos mig länge). Reglerna inför adoption ändrades 2005 och numera är det obligatoriskt att gå föräldrakursen innan man påbörjar utredningen. Kursen är till för alla som funderar på adpotion dvs man måste INTE ha bestämt sig för att adoptera innan man går den.

Hur är det då? Hittills har det varit nervöst, kul, intressant, lärorikt och spännande. Vi fortsätter dag 2 i morgon och så blir det 2 kursdagar till senare i höst.