Känner hoppet stiga inom mig.

Semestern hägrar. Underbart! 4 veckor tillsammans med min älskade man. Jag känner mig så lugn och lycklig inombords. Det känns som att allt kommer att ordna sig till slut när det gäller barnlösheten.

Jag vill önska alla mina läsare och tvillingstjärnor en underbar sommar med mycket sol och bad. Själv åker jag till en plats dit cyberrymdens strålar inte hittar fram vilket gör att min blogg tar semester och återkommer i augusti.

ÄP i oktober och start med IVF-behandling 8 veckor dessförinnan.

Ha det bäst!

PLUS - Bröllopet var trevligt. Frågan kom även om det inte ställdes rakt ut. Den här var av sorten "I princip har alla våra vänner har fått barn. Vi funderar också ibland på barn men än så länge känner oss inte riktigt redo än. Det kan ju i och för sig ta fler år att bli gravid men i så fall får det göra det." Jag nickar och hmm:ar. Tjejen mitt emot (som jag inte känner så väl) vill uppenbarligen att jag ska öppna mig men jag förblir stängd som en bok.

MINUS - Under middagen råkade jag hamna vid tjejen som inte ville prata om något annat än sitt liv som mamma. Min första tanke är "stackar dig" som inte verkar ha något vidare liv förutom att du är tvåbarnsmamma. Några minuter senare slår det mig att jag måste sluta vara så fördömmande mot andra. Ibland tror jag mig ha rätt att vara lite småelak och sarkastisk i tankarna eftersom jag är ofrivilligt barnlös. Alla har sina sorger och bara för att min sorg är ett tabuämne har jag ingen rätt att tänka så.

PLUS - Hade nyss en bra samtal med mamma. Under den senaste tiden har våra samtal inte funkat så bra. Jag har irriterat mig på allt hon har sagt som kan kopplas till barnlösheten. Nu lyssnade jag istället när hon berättade om mina små underbara brorsdöttrars framsteg och senaste upptäckter i livet. Min största sorg i detta barnlöshetselände är att det har skapat ett avstånd till min familj. Vi står varandra väldigt nära men det märks att alla har svårt att veta hur vi ska tackla det här och jobbigast är det nog för min mamma. Hon vill så gärna hjälpa mig men kan inte. Att se sitt barn sörja måste vara det värsta man kan uppleva som mor.

MINUS - Ibland känner jag mig som Ior i Nalle Phu med ett grått moln ovanför huvudet, ibland som Tiger skuttande och glad. Känslorna kommer och går men barnlösheten består (än så länge).

Ännu en högtidsdag. Vi flyr fältet och åker till storstaden. Jag känner mig ärligt talat lättad över att slippa släktträffen där alla avkommor (förutom våra) dansar glatt runt midsommarstången. Det är i sådana situationer som det känns som att det står barnlös i pannan på en.

På lördag ska vi på bröllop. Brudparet har önskat sig en barnfri bröllopsfest. Jag är beredd på att frågan kommer "När ska ni skaffa kids då?". Det var fyra år sedan vi gifte oss i augusti så folk kanske har rätt att fråga.

Jag funderar på att trycka en tröja med texten "Vi står i föräldrakön om du undrar och vet inte när vi kommer fram!"

Glad midsommar på er alla! Njut av sommarsånger, sill, öl, jordgubbar och kärlek!

Igår var jag ute och sprang i duggregnet. Luften ute var varm och de kalla dropparna kylde skönt efter några kilometer. Det känns som att jag kan springa bort mina tankar på barnlösheten. Naturmedicin.

Vi har bestämt oss för att skjuta upp IVF-behandlingen en månad dvs till oktober eftersom jag har det helt hysteriskt på jobbet i september. Dessutom VÄGRAR jag börja spraya på min semester. Tanken på att fjällvandra med sprayen i ryggsäcken och väcka mina två fjällvandrarkompisar med väckarklockan klockan sju på morgon finns inte på världskartan.

Helst av allt hoppas jag ju på att bli gravid innan dess men tiden går och hoppet sviker för varje månad som passerar.

Framöver kommer jag att "pingla" när jag uppdaterar min blogg. Man lär sig nått nytt varje dag. Tack Tina!

Min dröm i natt:

Jag är i alperna, det har nysnöat och backen ligger framför mig. Kastar mig utför och njuter av att äntligen stå på skidor igen. Så ramlar jag. När jag försöker ställa mig upp ramlar jag igen. Alla som åker förbi ler och ser lyckliga ut. Själv kämpar jag förgäves och blir tillslut liggandes i den mjuka pudersnön.

Den här drömmen är inte särskilt svåranalyserad.
I går kom mensen. Exakt 14 dagar efter ägglossning.

Igår kväll jublade nog hela Sverige när Ljungberg äntligen lyckades göra ett mål för det svenska laget. Vilken lättnad!

Jag längtar efter semestern. Här är min lista på saker jag ska göra i sommar:

1. Ligga i hängmattan på stugan och läsa böcker
2. Ta en kall öl ur kylen efter bastubadet
3. Äta massor av god mat
4. Gå på festival och dricka öl ur plastmuggar
5. Fjällvandra och njuta av fjällens natur och tystnad
6. Bättra på brännan vid medelhavet
7. Njuta av romantiska middagar och kärlek

Det ska bli helt underbart och jag ska hela tiden tänka

Njut, det kommer en tid när du måste ta en paus från listan, när du istället måste springa efter en liten söt tvååring, när du ständigt är trött och mosig i huvudet pga av sömnbrist, när du inte kan drick vin eller äta goda mögelostar så njut och invänta den tiden med ro i kroppen!

Jag fick just ett samtal från IVF-kliniken. Vår nästa behandling kommer troligtvis att ske i september. Det var skönt att prata med läkaren. Jag kunde ställa alla dom där frågorna som oroar mig. Varför blev resultatet så dåligt förra gången? På vilket sätt planerar läkarna att förändra medicineringen i hopp om att få ett bättre resultat? Jag känner mig ganska likgiltig inför behandlingen. Skulle önska att jag kunde känna mig mer peppad men istället känner jag mig rätt så nollställd på den punkten. Jag är SÅ LESS PÅ ATT TÄNKA PÅ OM OCH I SÅ FALL HUR VI SKA KUNNA BLI FÖRÄLDRAR!!! Igår när jag var på stan var praktiskt taget alla tjejer gravida eller nyförlösta. Två av mina grannar har precis fått var sin liten söt bebis och vi har snart ingen i vår bekantskapskrets som inte har barn. När allt känns som jobbigast känner jag för att flytta. Fly ifrån allt i hopp om att tankarna inte följer med.

En av mina tvillingstjärnor har fått en dotter! Det värmde till i hela kroppen när jag läste sms:et. Det är så stort!

Liksom jag har hon pendlat mellan hopp och förtvivlan. Nu är hon mamma och hoppet inom mig stärks.

Jag är så glad över att ni finns tvillingstjärnor!

Hur kommer det sig att ens vänner kan göra bort sig så totalt ibland?

Vi sitter i solen och dricker kaffe och berättar om att vi funderar på att bygga en sommarstuga. Så kommer det. Vännen som sitter till vänster om mig och som vet att vi är ofrivilligt barnlösa säger:
- Ja, jag åkte förbi x-gatan idag och såg att de redan kommit upp flera stora hus där. Utanför det ena huset satt en höggravid tjej och log glatt mot sin man som svettades med att hinna fixa klart huset till nedkomsten och vid det andra huset lekte pappan med sin tvåårige son medan det stod en barnvagn längre bort. Ja, det är väl så det ska vara nu för tiden.

Plötsligt stiger pulsen och jag känner ilskan välla upp inom mig. Varför måste man säga så? Jag lyckas behärska mig och mumlar tyst "Ja vissa har det verkligen bra." Strax därefter reser jag mig och försöker visa att jag vill att dom skulle gå. Det lyckas och dom åker.

Jag har känt mig arg hela kvällen.

Det värsta med min ofrivilliga barnlöshet är att det skapar avstånd till nära och kära i min omgivning. Ett avstånd som varken kan fyllas med ord, tårar eller ilska. Det bara finns där och kommer alltid att finnas där så länge det här utanförskapet fortsätter...

...varför, varför, varför drabbas vi av detta?

I går hade jag en sån där dag igen då jag irriterar mig på dom som är mammor och pappor. Det grundar sig nog i avundsjuka och att känna sig arg är helt naturlig men ack så jobbig. På kvällen gick jag och min man en lång promenad i skogen och pratade av oss. Det kändes skönt och när vi närmade oss lägenheten igen tänkte jag att den här krisen har fört oss närmare varandra. Det är vi mot "barnlöshetsmonstret.

Jag hoppas att det frodas en liten knodd inom mig och att den bestämmer sig för att stanna kvar där inne.

Lyckan att få ägglossning!Jag trodde aldrig att jag skulle bli så lycklig av ett ägglossningstest som visar utslag. Faktum är att jag tror att det här är min första ägglossning sedan IVF-behandlingen och idag när jag har ont på vänster sidan av magen håller jag tummarna för att det ska lyckas. Tänk om... tänk om...

...en varm och lycklig känsla sprider sig i kroppen!

Jag ska pröva en ny metod för att bekämpa tankar som gör ont. Metoden är enkel men ack så svår att komma ihåg när det gäller.

Varje gång jag tänker en negativ tanke ska jag kontra tanken med en positiv mottanke.
Exempel
"Tänk om vi aldrig någonsin blir föräldrar?"
Det är klart vi blir föräldrar! Det kommer bara att ta tid.

"IVF kommer aldrig att funka. Det är lika bra att ge upp även om vi bara gjort ett försök." Chansen att lyckas med IVF är kanske inte så stor men det är absolut värt ett försök till!.

Senast i morse glömde jag helt bort metoden då jag fick ett utbrott över att det är vi tjejer som måste gå igenom den jobba delen av behandlingen. Min man kramade om mig och sa att han önskade att han kunde ändra på det.

Nu ska jag försöka praktisera metoden!