En bön för dig som inte föddes

Det finns en sjukhuspräst som är min stora favorit bland alla präster. Han heter Lars Björlkund och har skrivit bönen nedan.

"För dig som inte föddes"
Jag ber för dig, du som vaggats så länge i mina drömmar
Jag sjunger för dig, du som vilat så länge vid mitt hjärta.
Jag omfamnar dig, du som varit så länge hos mig.
Jag ber för dig, du som nu vaggas i värme och ljus.

Visst är den vacker!

Min katt har rymt! Snälla kom tillbaka!

Vi har bott hos min mamma i helgen och som vanligt följde vår katt Sambal med. Sambal är 3 år och utekatt. Mamma har alltid varit kattvakt åt henne och Sambal stortrivs hemma hos henne. I helgen då det var helt strålande väder ville Sambal inte alls vara innekatt. Hon jamade och jamade. Tillslut orkade jag inte se hennes olyckliga min och beslutade mig för att pröva släppa ut henne. Först testade vi några timmar. Det gick jättebra. Hon höll sig mest runt huset och såg hellycklig ut. När vi skulle iväg på midsommarfest på eftermiddagen ville hon inte komma in så vi lämnade henne ute. På natten när vi kom hem var jag lite nervös att hon skulle ha stuckit men så fort jag visslade på henne kom hon glatt springandes och sov i vår säng hela natten. I går innan vi skulle åka pratade jag och mamma om hur bra det hade gått att ha henne ute men så när vi skulle åka hem på kvällen var hon som bortblåst. Mamma hade sett henne vid fyratiden men i morse hade hon fortfarande inte kommit hem. Nu börjar jag bli riktigt orolig för henne. Kom hem min älskade katt! Kom hem!

Boktips!

Just nu läser jag Maria Svelands debutbok Bitterfittan och vill rekommendera alla som inte läst den att göra det.

Varje kapitel är en bekräftelse på att mina tankar under de senaste åren är helt normala. Huvudpersonen Sara är 30 år och bitter. Bitter över alla ideal som gått i kras och bitter över att se sitt eget förtryck. Huvudpersonen känner sig kränkt av alla lögner hon fått lära sig om moderskapet, familjemyten, sexualiteten, kvinnoblivandet och frågar sig hur vi någonsin ska kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?

När jag läser boken slår det mig hur sällan det är som jag kan identifiera mig med kvinnliga huvudroller i film, teater, böcker, teater m.m. När det väl händer blir jag otroligt berörd - äntligen någon som speglar livet utifrån den verklighet jag lever i.

De ger inte upp

Min svärfar hade träffat en läkare som hade sagt att det bästa botemedlet för ofrivillig barnlöshet var att adoptera. Då skulle de psykiska blockeringarna släppa och så skulle allt lösa sig. Detta ringde min svärfar och berättade en fredag eftermiddag!!! Jag och min man pratade om det på kvällen. Visst förstår vi att våra föräldrar vill oss väl med sina goda råd men vad de egentligen säger är ju att vi skulle adoptera i hopp om att få biologiska barn. Det vore ju helt fruktansvärt!!! Vi adopterar för att vi har valt det, för att vi vet att vi kan ge ett barn kärlek och trygghet tillsammans. Vi adopterar för att vi vill bli en familj och för att vi vill åldras tillsammans som föräldrar.

Firandet av nationaldagen med fem lyckliga barnfamiljer

Firandet av nationaldagen tillsammans med fem lyckliga barnfamiljer blev för mycket. Jag bröt ihop och grät i 1 timme efteråt.

Min bror och hans familj hade blivit inbjudna till några vänner på middag. Eftersom jag var på besök följde jag med. Trädgården stod i full blom, rosévinet svalkade i den gassande solen och grillen spred en underbar doft omkring oss . När alla gästerna hade kommit insåg jag att jag borde ha stannat hemma. Alla fem paren hade två barn var i samma åldrar, 3 respektive 1 år. Hela tillställningen hade passat utmärkt för ett reportage i tidningen Sköna Hem. Efter fyra timmar i ett sällskap där de enda samtalsämnena kretsade kring barnuppfostran, dagispedagogik, husrenovering och barnvänliga semesterorter var jag helt slut. I bilen hem säger min brors flickvän att hon tyckt synd om mig under middagen och precis då brister det. Jag gråter i bilen hem, på väg till flygplatsen och i planet hem. Min bror kramar om mig och ber tusen gånger om ursäkt för att han tog med mig på middagen och det känns som att jag går sönder inuti. Hemma väntar en trygg famn. Sakta, sakta tar jag mig upp över ytan igen.