Väntans tider

Vi har fått nya bilder på vår lille prins. Han är så otroligt vacker. Vi bär med oss fotona var vi än åker. Väntan och längtan efter honom är riktigt jobbig. 31 april fyller han 3 månader. Vi hoppas kunna åka och hämta honom i sommar men igen kan säga exakt när resebeskedet kommer. Min svärfar har köpt en kritstrecks randig kostym i storlek 6 månader med väst och fluga. Den är helt fantastisk. Barnsängen är redan på plats. Våra grannar kom med den för över en månad sedan och nu står i vårt sovrum. Tänk snart ligger han där och sprattlar med benen.

Livet går verkligen upp och ner. Glädjebesked avlöses med sorgebesked. I dag fick jag veta att min pappas fru och mina småsyskons mamma har fått cancerdiagnos. Hon har haft ont i kroppen under en lägre tid och varit in till sjukhuset flera gånger. Tyvärr har ingen av läkarna tagit henne på allvar och först nu, nästan ett år sedan hon första gången uppsökte sjukhuset, har det tagit prover som visar att hon har cancer. När jag pratade med min pappa var de på sjukhuset. Han lät samlad och på ett sätt tror jag att han är lättad över att de äntligen har hittat felet och kan sätta igång behandlingen. Vi hann inte prata så länge. Efteråt var det som att tiden stannade upp. Tankarna rusade iväg och inom loppet av några sekunder hade flera sorgliga scenarion spelats upp inom mig. Hallå där stopp! Tänk positivt istället! Jag ber en stilla bön för henne och hoppet kommer tillbaka.