Han är en del av mitt hjärta

Jag tittar på korten ofta. Ett av korten bär jag alltid med mig. Min son är en del av mitt hjärta. Varje dag som går känner jag mig mer redo för mammarollen. I dag köpte jag första barnklädesplagget. Det kändes lite konstigt samtidigt som det var helt underbart. Små byxor med kungakronor på. När jag gick ut från butiken kände jag en gläjdekänsla spridas i hela kroppen. Tänk jag ska bli mamma! Det kommer att behövas en helt ny garderob till vår lilla prins.

Snart går jag vidare till mitt nya jobb. Eftersom det är mycket som ska lämnas över blev det en lång dag både skärtorsdag och tisdagen därefter. Hela dagen hade jag tankarna på adoptionsdokumenten som skulle skickas iväg till nästa instans för intyg etc. Fem i sju kom jag in på postkontoret med andan i halsen. Kvinnan bakom disken var mycket vänlig och brevet gick iväg. Ett steg närmare. Snart kommer vi!!!

Foton

I måndags fick vi foton på vår lille son. Vi hämtade kuvertet efter jobbet. Jag höll det nära mig hela vägen till husbygget. Så fort vi hade kommit in i huset och satt på bygglampan öppnade vi kuvertet försiktigt och i samma sekund möttes våra blickar av världens vackraste lilla barn. Det är totalt sju bilder. Vi tittade om och om igen.

Min man
- Han är helt perfekt
Jag
- Ja, han är världens vackraste lilla baby

Vi kramas en lång stund. Det känns verkligt och overkligt på samma gång. Vi är föräldrar och på korten framför oss ser vi vår lille son.

Det är dags att byta om till snickarbyxor och målartröja. Klockan är mycket och vi vet att det kommer att bli en lång kväll. Men det gör inget. För då och då går vi och kikar på fotona som ligger på bordet. I ett land långt långt borta ligger vår lilla kille och väntar på oss.

Längtan efter honom är enorm.
Vi skynda oss att boka tid med NP, skicka iväg dokumenten till UD och få tid på familjerätten.

Förberedelsen för resan har börjat. Snart kommer vi!!!

Håll i er! Vi har fått barnbesked

Fredag 29 februari
Stilla snöfall. Några minusgrader. Klockan är strax efter åtta på morgonen. Jag och min man skyndar iväg till bussen. Vi ska på after work med några kompisar efter jobbet så vi lämnar bilen hemma. Precis när bussen närmar sig ringer min mobil i väskan. Jag tar upp den. Kollar på displayen och ser att det är adoptionsförmedlingen. Mitt hjärta hoppar mitt till. Tänk om det här är samtalet med stort S! Jag svarar i samma stund som vi kliver på bussen.

- Hej, det är E
- Hej!!!!
- Ringer jag olämpligt?
- Nej då jag och min man A ska just kliva på bussen.
- Okej då får ni hålla i varandra nu för jag har en god nyhet. Vi har precis fått meddelande om att ni har blivit utvalda att bli föräldrar till en liten pojke.
- Va är det sant!
- A vi har blivit föräldrar!

Min man håller på att betala vår bussbiljett. Våra blickar möts. Tiden stannar upp. Det här är studen som vi så länge väntat på. Glädjen sprider sig i hela kroppen. Busschafförren vänder sig till mig och frågar om jag är vuxen.

- Ja jag är vuxen! Nu är jag vuxen!

Jag skakar av glädje. Vi sätter oss längst bak i bussen. E ger mig information om nästa steg i adoptionsprocessen. När hon är klar ber jag henne berätta allt en gång till för min man så att vi inte ska missa något.

När samtalet är över befinner vi oss i en glädjechock. Leendena tar aldrig slut och hela dagen känns som en dröm. Jag ringer mamma. Hon börjar gråta. Jag ringer pappa. Mina bröder och mina närmaste vänner. Alla är rörda till tårar.

I går på kvällen säger min man till mig:

- Jag känner mig helt harmonisk.

Jag tittar på honom och tänker att det är något som har förändrats. Hans ögon glittrar.