Sammanställningen av ansökan fortsätter...

Nu är det inte långt kvar till vi har sammanställt alla dokument. Har just kopierat orginalen för att skicka dem till adoptionsorganisationen (adoptorg). Det blir en hel del papper. När adoptorg. har kollat igenom att alla intyg, medgivande och utredning uppfyller kraven för landet får vi hem ett förmedlingsbeslut. Därefter ska hela bunten översättas. När det är gjort är det dags att hitta en Notarius publicus (NP) som intygar att samtliga dokument är äkta. NP binder in själv ansökan så att den blir snygg och prydlig. Sen ska ansökan skickas till UD för stämplig. När vi äntligen tagit oss ingom denna karusell av hit och dit skickande av vår ansökan ska vi bifoga våra foton och skicka ansökan till adoptorg. som i sin tur förmeldar den vidare till landet. Tänk vad underbart då vi har kommit i mål!

Nu är det helg och det är helt underbart somrigt! Kram på er!

Jag tänker på drömmen som aldrig blev sann

I morse hände det igen. Jag öppnar min mail på jobbet och läser ett mail från en kompis. Vi ska träffas till veckan och hon avslutar mailet med att hon vill förvarna mig om att hon kommer att vara lite tjockare nu än sist vi sågs. Hon är gravid med andra barnet och vill naturligtvis vara snäll och förvarna mig. Samma sekund som jag läser det hugger det till i magen. Innerst inne är jag jätteglad för deras skull men jag känner mig ändå avundsjuk. Som tur är går avundsjukan över rätt fort numera men jag kan inte låta bli att undra när det ska sluta göra ont. Kanske aldrig? Mest avundsjuk är jag på att en vanlig graviditet går så fort. Innan vi vet ordet av har flera av våra vänner två barn. Det känns som att vi inte är med i matchen. Vi tillhör i alla fall en annan liga.

Det händer ofta att jag vaknar på morgonen och tänker att barnlösheten måste vara en dröm. Jag tittar på min älskade som sover och minns alla mysiga samtal vi haft om hur många barn vi ska skaffa, vad de ska heta, vilka egenskaper de kommer att ärva och hur de kommer att se ut. Då visst vi inte att den drömmen aldrig kommer att bli sann. Nu har vi sällan sådana samtal. Vi vågar inte riktigt prata om att vi kommer att bli föräldrar. Tanken svindlar...

Vi är just nu inne i fasen att sammanställa adoptionsansökan. När vi fick veta att vi hade blivit godkända i maj kändes det som att vi nådde målet men vi hade bara kommit halvvägs. Nu känns det som att vi bestiger ett berg. Listorna över alla papper och intyg som ska beställas och foton som ska väljas ut (det är alltid någon av oss som ser helt crazy ut så det är svårt att skrapa ihop 10 foton) tar aldrig slut. I går fick vi veta att läkarundersökningarna som vi gjorde i februari är för gamla så nu måste vi göra om underökningen. Jag tror att många som genomgått adoptionsprocessen känner igen sig. Det ska bli en fröjd när akten slutligen är på väg till landet. Jag har bestämt mig för att göra min blogg lite mer spännande och därför kommer jag inte att avslöja land förrän vi har skickat ansökan.

Fortsättning följer...

Energi och Té

Idag annonserade vi efter vår lilla älskade katt i lokaltidningen. Halv nio ringde mobilen och en man i andra ändan sa att han hade en katt inne hos sig som såg ut som den på fotot i tidningen. Mamma åkte dit men det var inte hon. Å jag saknar henne så! Hoppas fortfarande att hon ska dyka upp. Nu är det 7 veckor sedan hon försvann.

Min energi har kommit tillbaka. Kanske berodde det på Ayurvedabehandlingen och alla koppar Kapha-Balans Té den senaste veckan? Hur som helst känner jag mig mycket gladare. Nu har vi tagit tag i att sammanställa adoptionshandlingarna igen. Det pirrar till i magen när jag tänker på den resa som väntar oss.

Som ni ser har jag bytt färg på bloggen igen. Blev inte riktigt nöjd med den förra :)

Uppdatering en månad senare

Jag inser nu att jag har tagit semester från det mesta. Från jobbet, bloggen, adoptionsansökan, träningen, kören m.m. Bara för att njuta och göra nått annat. Det har varit skönt.

Den senaste tiden har jag och min man tillbringat mycket tid att bygga på vårt fritidshus. Det är både kul och konkret. Varje kväll när vi packar ihop verktygen, ställer in kaffetermosen och sätter oss i bilen kan vi se hur mycket vi har åstadkommit under dagen. Det är en härlig känsla att bygga något tillsammans.

Just nu är jag extremt frustrerad över jobbet. Känner ingen inspiration, motivation eller glädje. Jag vill gå vidare, få nya utmaningar och känna arbetsglädje. Dags att byta jobb? I dag hittade jag ett jobb som jag ska söka. Jag vill få energi av att vara på jobbet. Just nu känner jag mig helt orkeslös och uttråkad.

Som ni ser försöker jag göra allt för förändringens skull - bloggen har fått lite nya färger!