Jag läser första kapitlen i "Längtansbarnen" och tårarna rinner nedför mina kinder. Allt som beskrivs blir till en film som spelas upp framför mina ögon. Jag känner igen mig i allt och skrattar emellanåt. Tänk att det är så viktigt att få känna igen sig i andras berättelse. Det är katarsis på högsta nivå.

Katarsis, "rening". En person som använde begreppet var Aristoteles som menade att tragedin renar oss. Katarsis är definitionsmässigt det plötsliga känslomässiga klimax eller sammanbrott bestående av en överväldigande känsla, vare sig känslan består i sorg, empati, glädje eller annat, och som efterföljs av känslan av förnyelse, av nytt liv. Begreppet 'katarsiseffekt' används också ofta för att sätta prägel på de samlade känslorna efter en emotionell upplevelse, ex. en film eller ett stycke musik.