Följande msn:konversation gjorde att det kokade inom mig i fem timmar efteråt.

- Hej, hur mår du? (Jag)
- Hej, jag mår bra! (Min gravida fd jobbarkompis)
- När kommer bebisen?
- I slutet av september
- Å det är ju snart!
- Nej det är jättelänge kvar.
- Försökt att njuta av att vara gravid. Det är inte alla som får uppleva det :)
- Jag vill ha tillbaka min kropp! Jag är ganska stor nu.
- Själv önskar jag mest att jag någon gång kunde få uppleva att bli gravid.
- Har ni kollat upp så att det inte är något fel på er?
- (Idiot, jag berättade ju för ett år sedan att vi hade gjort en utredning men det har du väl glömt, min tanke) Ja, det har vi och de hittar inget fel.
- Finns det ingen hjälp att få då?
- (Suck du skulle bara veta vad vi har gått igenom, min tanke) Jo, vi har gjort en IVF men den misslyckades.
- Är det provrörsbefrukning?
- Ja och efter allt vad vi har gått igenom så är det faktiskt så att jag inte har så mycket tålamod med gravida tjejer som klagar (även om det säkert finns en hel del att klaga över)
- Oj, det är visst ett känsligt ämne. Alla lever vi i olika verkligheter.
- (Nu börjar det koka inom mig) Ja, och i så fall lever jag i en mardrömmsverklighet. Jag måste dra nu. Hej då!

Stänger av msn-fönstret. Ilskan bubblar upp inom mig. Jag skyndar iväg för att hämta ut medicinen innan jag åker i ilfart till ett möte. Ilskan gör ont hela kvällen. Jag känner mig som en hemsk person som tycker mig ha rätt att avsky andra gravida kvinnor som inte fattar hur det är att vara ofrivilligt barnlös.