PLUS - Bröllopet var trevligt. Frågan kom även om det inte ställdes rakt ut. Den här var av sorten "I princip har alla våra vänner har fått barn. Vi funderar också ibland på barn men än så länge känner oss inte riktigt redo än. Det kan ju i och för sig ta fler år att bli gravid men i så fall får det göra det." Jag nickar och hmm:ar. Tjejen mitt emot (som jag inte känner så väl) vill uppenbarligen att jag ska öppna mig men jag förblir stängd som en bok.

MINUS - Under middagen råkade jag hamna vid tjejen som inte ville prata om något annat än sitt liv som mamma. Min första tanke är "stackar dig" som inte verkar ha något vidare liv förutom att du är tvåbarnsmamma. Några minuter senare slår det mig att jag måste sluta vara så fördömmande mot andra. Ibland tror jag mig ha rätt att vara lite småelak och sarkastisk i tankarna eftersom jag är ofrivilligt barnlös. Alla har sina sorger och bara för att min sorg är ett tabuämne har jag ingen rätt att tänka så.

PLUS - Hade nyss en bra samtal med mamma. Under den senaste tiden har våra samtal inte funkat så bra. Jag har irriterat mig på allt hon har sagt som kan kopplas till barnlösheten. Nu lyssnade jag istället när hon berättade om mina små underbara brorsdöttrars framsteg och senaste upptäckter i livet. Min största sorg i detta barnlöshetselände är att det har skapat ett avstånd till min familj. Vi står varandra väldigt nära men det märks att alla har svårt att veta hur vi ska tackla det här och jobbigast är det nog för min mamma. Hon vill så gärna hjälpa mig men kan inte. Att se sitt barn sörja måste vara det värsta man kan uppleva som mor.

MINUS - Ibland känner jag mig som Ior i Nalle Phu med ett grått moln ovanför huvudet, ibland som Tiger skuttande och glad. Känslorna kommer och går men barnlösheten består (än så länge).