I går hade jag en sån där dag igen då jag irriterar mig på dom som är mammor och pappor. Det grundar sig nog i avundsjuka och att känna sig arg är helt naturlig men ack så jobbig. På kvällen gick jag och min man en lång promenad i skogen och pratade av oss. Det kändes skönt och när vi närmade oss lägenheten igen tänkte jag att den här krisen har fört oss närmare varandra. Det är vi mot "barnlöshetsmonstret.

Jag hoppas att det frodas en liten knodd inom mig och att den bestämmer sig för att stanna kvar där inne.