Själv tröttnar jag på bloggar som inte uppdateras dagligen och tyvärr tillhör jag själv den kategorin (jag ber lite om ursäkt till mina läsare). Under tiden jag gjorde IVF-behandlingen fungerade min tidigare blogg som "terapi". Nu har jag inte ett lika sort behöv av att skriva av mig.

I helgen när jag var ut frågade en bekant till mig frågan som man alltid orar sig för "Ska inte ni ha barn snart?". Jag svarade helt lugnt "Nej, vi ska inte ha några barn". Konversationen dog. Han skrattade lite och sa att han själv skulle säga så till sina föräldrar som önskade sig barnbarn.

Ibland när jag sitter i ett sällskap och det pratas barn hamnar jag i en egen bubbla. Det är som att tiden stannar upp. Det enda som existerar är mina tankar och precis då känns det som att något går sönder inom mig. Ofrivilligt barnlösas verkligenhet finns inte i den verkligenhet där barn är något självklart och det gör ont.