Tuesday, May 16, 2006

Jag känner mig arg! Arg för att vi är barnlösa, arg för att jag inte vet vad som väntar i framtiden. Arg för att jag känner ett motstånd mot att göra en till IVF-behandling. Arg för att min make blir arg när jag är arg. Arg för att livet känns orättvist. Arg för att jag känner mig besviken på att jag fokuserar så mycket på barnlösheten. Arg för att jag vill tänka på andra saker. Arg för att jag vill gå vidare i livet. Arg för att det känns som att livet runt 30 kretsar så mycket kring att bli en normal kärnfamilj. Arg för att jag känner mig så utanför. Arg för att detta har drabbat oss.

3 comments:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) said...

Och du har rätt att vara arg.

Det är fördjäkligt orättvist alltihop.

Ilska kan vara bra för att få ur sig en del...

Kram

Anna said...

Ingen idé att du är arg på dig själv för att du fokuserar på barnlösheten. Det bara blir så, det är nog kemiskt eller nåt. Det kan ju hända att du behöver göra det just nu för att komma vidare. Du kommer inte att hålla på så hela livet, jag lovar ;-)

Astillbe said...

*Kramar om*

Få ur dig ilskan så kommer det snart att kännas lite bätte igen. Men visst är det så satans jävla orättvist allting.