Nu har vi bestämt oss. Det blir en till IVF men först i höst. Vi har kommit fram i landstingskön vilket gör att vi får nästa försök gratis. Det känns skönt att vi äntligen har tagit ett beslut. Beslutet som låg och vägde var om vi skulle ge upp IVF helt och hållet eller om vi skulle ge ett försök till.

Läkaren från IVF-kliniken ringde igår. Jag hade skickat ett mail till kliniken för att fråga om varför jag fått mellanblödningar dagarna efter ägglossning efter IVF-behandlingen. Läkaren, som menade att man ska ta sånt på allvar, frågade mig om blödningarna var regelbundna dvs om de uppkom på samma dag i varje cykel samt om jag nyligen tagit cellprov. Eftersom svaret på dessa två frågor var ja och eftersom cellprovet inte visat på några förändringar bedömde läkaren att det "endast" rörde sig om sviter efter behandlingen eller som han uttryckte sig "det är precis som efter att man har varit gravid och fött barn, kroppen påverkas av hormonerna som gör att cykeln förändras". För mig hade mellanblödningarna gärna fått uppstå efter en graviditet istället för av höga halter av hormonpreparat. Suck!

Vårdeppigheten klingade av redan på dag 2 och förkylningen börjar också ge av sig. Livet blomstrar igen! Vårsången ute är underbar!