Vi var på besök hos min kompis idag (hon som jag skrev om tidigare). Det var jag som förslog att vi skulle komma förbi (mest för att ha det gjort). Hennes lilla tjej är 5 månader. Vi hade med oss ett paket med en cool munkjacka i flistyg enligt etikettsreglerna. Innan jag lade ner jackan i paketet höll jag den framför mig och tittade på den. Jag vet inte hur mång gånger jag undrat när det ska bli min tur att köpa barnkläder.
Vi drack kaffe och min kompis surrade på om sitt liv som vanligt. Min man och jag fick höra om graviditeten, om hur annorlunda livet blir när man blir småbarnsförälder och så om barnteorier som tex 5 minutersmetoden. Jag fick även en uppdatering om vilka i hennes umgängeskrets som var gravida etc. Efter 30 min barnskrik blev det tyst och det verkade få min kompis belåten (som ett tecken på att metoden fungerade). Jag lovade mig själv att aldrig någonsin utsätta mitt barn för den metoden, tackade för kaffet och instämde när min kompis insisterade på att vi absolut måste ses igen.
Min energi är tömd. Nu gäller det att ladda om batterierna till imorrn.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Fy fasen vilken jobbig kompis. Du måste sluta plåga dig med att umgås med henne.
Usch och fy!
Någon femminutersmetod kommer inte att praktiseras här. När Emmy behöver mig så kommer jag, så fan heller att hon ska få ligga och skrika och så går man in var femte minut och PRATAR med henne och kramar inte. GRRR!
Och jag är HELT SÄKER på att när din älskling väl kommer så kommer inte du att göra så heller.
Sköt om dig och säg till när du vill luncha nästa gång!
Post a Comment