Just nu utreder jag min egen IVF-historia. Läkarna rekommenderar mig att pröva menopur-sprutan men de kan inte lova att resultatet kommer att bli bättre. Jag frågar mig naturligtvis varför jag då ska pröva? Ingen av läkarna på kliniken kan besvara mina frågor så därför har jag startat min egen utredning. Jag har skickat våra journalerna till en annan klinik i hopp om att få veta deras bedömning.
Ni kanske undrar varför det här plötsligt har blviit så viktigt för mig och ärligt talat vet jag inte. Troligtvis handlar det om att tiden just nu står still. Jag befinner mig i ett mellanläge. Ingenting händer och jag känner mig frustrerad över att ingen av läkarna verkar intressera sig för vårt fall (även om vi verkar så unika). Troligtvis handlar det också om pengar. Vår sista behandling betalades av landstinget men även där gäller regeln "inget återförande=inget försök".
Fortsättning följer...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Så Umeå ville att du skulle betala för Menopur-försöket? Trots att ni inte fick några befruktade ägg på förra???
Sanslöst!
jag tror inte att kliniken får några pengar från landstinget när försöket inte lyckades.
Jag sa det även förra gången, varför ändrade de aldrig på din behandling - jag tyckte det var väldigt konstigt? Du och jag gjorde ju våra första IVF:er samtidigt, båda med dåligt resultat. När jag sedan kom från Carlanderska till Sahlgrenska berättade jag att jag hade fått en taskig skörd och dåligt med befruktade ägg. Och de visste av journalen att jag är lite svårstimulerad och behöver en högre dos. Till mig gav de då Gonal-F och Menopur, 150 IE av varje. Jag har hört flera säga att Menopur gjorde skillnaden (t ex Anna). Även för mig då jag fick ut 12 ägg varav 6 befruktade och delade sig.
En annan vän till mig ska nu gå från gonal-f till enbart menopur, det ska bli intressant att se vad det blir för resultat för henne. Hon får rätt ok skörd, men de klarar inte att tinas upp.
Men måste du betala för nästa försök?
Ta en funderare hur du känner för att göra. Vill du göra ett sista försök och har ekonomisk möjlighet till det, så ta chansen. Då har du iaf prövat. Du har ju inte fått en ärlig chans att lyckas, så det finns ju inget som säger att du inte skulle klara det. Men det är ju även en mental påfrestning att dra igång karusellen igen.
Men om du gör ett nytt försök ställ krav på läkarna och ifrågasätt hela tiden. Det fick jag göra på Sahlgrenska då de var rätt dåliga med att läsa journalen (när jag gjorde VUL nu visste han inte ens hur jag blivit gravid om det var insemination eller så...).
Många varma kramar
Det är jobbigt det att få svaret vi har utrett allt och nu kan vi inte ta reda på mer. Jobbigt också att vara tvungen att ta in lagtexter och register och journaltexter mitt i allt det som man håller på med "inne i kroppen och knoppen". Mellanläget, väntansdagarna då man bara funderar och inte gör nån behandling är ofta så där fulla av tankar som du beskriver. Jag tycker det är viktigt det med, det är inte bara om mens-start vaggisar och crioner det handlar, utan om känslor och tankar. Bra du tog upp det!
Post a Comment