Wednesday, November 08, 2006

Nu är det inlämnat!

I morse skrev jag ut berättelsen om vårt liv och skickade in den till kommunen. Vilken lättnad att vi äntligen är klara med den. Nu ser jag fram emot första besöket som troligen blir innan jul.

Det har gått 50 dagar sedan min sista mens. En vanlig cykel=33 dagar. Jag köpte ett graviditetstest på vägen hem. Inte för att jag tror att jag är gravid utan mest för att kunna få iväg tanken på att eventuellt skulle kunna vara så. Jag köpte ACO-graviditetstest och så gör jag precis enligt instruktionerna. Efter 2 min syns ingenting. Jag läser i instruktionerna "om kontrollrutan inte visar ett streck har testet inte fungerat och du bör köpa ett nytt". Vad är det för nått skämt. Jag har ju gjort precis som man ska. Funderar på att kontakta tv-programmet Plus. Nu skiter jag i att testa. Det är säkert bara hormonbehandlingen som har ställt till det med mina annars så regelbunda cykler.

En kompis till mig som jag inte längre räknar till min vän har börjat ringa som en tok. Jag beslöt mig för att ge upp henne som vän när jag insåg att det bara var jag som tog kontakt med henne. Dessutom tog hon energi av mig utan att ge om ni förstår vad jag menar. Nu när jag inte längre hör av mig (faktum är att vi bara hördes av några ggr/år) så har hon börjat ringa, sms och prata med en annan vän till mig (som hon också känner) om varför jag inte hör av mig. Suck, vad gör man med kompisar som man vill göra slut med. Det går liksom inte. Till råga på allt blev den här kompisen gravid (av en olyckshändelse med en kille hon hade strulat med i 3 mån) och nu när hon är mammaledig hör hon av sig. Min första tanke var att hon är uttråkad och att det är därför hon är så intresserad av att träffas helt plötsligt. Jag ska nog ringa henne ändå. Måste avdramatisera den här historien.

2 minuter senare. Nu är det gjort. Jag ringde henne nyss och sa att jag inte alls är sur på henne (för det är jag verkligen inte). Hon var upptagen och skulle ringa upp lite senare. Så var det gjort. Jag tänker inte säga som det är dvs att jag numera bara omger mig med vänner som ger energi. Det får helt enkelt bli en vit lögn.

3 comments:

Filippis said...

Vad skönt att det är inlämnat. Det tar ju som sagt lite tid och kraft att få ner hela sitt liv på papper. Hoppas att ni får komma på första besöket fort nu.

Förstår hur du känner med din kompis. Det är inte lätt att bryta med en vän. Håller med om att det inte är någon idé att vara vän med personer som bara tar energi från en utan att ge något tillbaka. Bättre att lägga mer energi och tid på de vänner som det verkligen ger något att vara vän med.

Salvia said...

Vad roligt att ni snart ska få börja med utredningen!

Jag tyckte att det var läskigt inför första mötet (för att inte tala om sista..., men som helhet var det en oerhört spännande process. Att få prata så mycket med och om varandra var verkligen härligt!

Storkenflyger said...

Grattis till att ni fick in livnadsberättelsen. Fy vad jobbigt det verkar att skalda ner den (och dessutom tänka på att det ska låta bra i bedömarnas öron). Det är ju inte direkt så att man tar upp första fyllan och när man snattade i mellanstadiet...

Jag har precis betalat in medlemsavgiften till Adoptionscentrum. I morgon har de information om ensamstående och adoption. Hoppas att jag hinner dit.

storken med defekta äggstockar