Vi har börjat titta på andra adoptivländer. Efter ett telefonsamtal med ffia som berättade att man måste vara inställd på 2-3 år för Colombia anmälda vi oss till adoptionscentrum. Så här i efterhand har jag svårt att förstå varför vi inte anmälde oss dit redan i höstas? Nu har vi lagt flera tusenlappar på sökandeavgift i hopp om att det ger oss mer valmöjligheter.
Ledigheten över valborg och 1:a maj har varit super. Min brorsdotter har varit på besök och vi har umgåtts med henne mycket. Hon är en tuff liten tjej på 3 år som tar för sig av livet. När vi var på leklandet klättrade hon snabbt som en vessla upp till största rutschkanan, på barnridningen valde hon den största hästen och när hon såg linbanan på lekparken skulle hon absolut åka den själv. Det är bara hoppas att hennes nyfikenhet på livet håller i sig.
De senaste mornarna har jag vaknat upp med känslan av att barnlösheten måste var en bluff. Det kan inte vara sant! Det kan inte ha drabbat oss? Varför just oss i så fall? Min fråga ekar i mitt huvud och det finns ingen där som kan svara.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Känner igen den där känslan du beskriver, att barnlösheten måste vara en bluff, en mardröm. Jag önskar så att den var det! Önskar att det fanns några snabba tips och tricks att ge som kunde hjälpa på vägen.
Sköt om dig! Vi hörs snart!
Anna
Tack för att du sätter ord på mina känslor!
Post a Comment