Jag njuter verkligen av livet och av nuet. Ändå går det nästan inte en enda dag utan att jag tänker på det. Vad vill jag? Adoption, IVF, adotion, IVF, adoption??? Ena dagen kan jag vara bombsäker på att jag inte vill göra någon mer behandling. Hela mitt inre säger mig att jag inte vill. Jag pratar med min man och är så övertygande att vi tillslut kommit fram till att IVF-behandlingen är psykisk terror och att vi inte ska göra något mer försök. På kvällen när vi har krypit till sängs börjar tankarna snurra. Plötsligt känner jag mig osäker. Vi kanske ska försöka en gång till med IVF. Tänk om det lyckas andra gången! Så är jag tillbaka i mitt grubbleri.

Snälla kan någon annan bestämma. Jag vill gå vidare. Hur ska man veta vad man vill?