Jag blir alltid vårdeppig och fråga mig inte varför? Förra veckan kände jag mig full av energi och nu är den känslan helt borta. Kan bero på influensan som jag drabbades av i helgen. Hur som helst tänker jag göra allt för att kämpa emot deppigheten. I morgon har jag tex bokat in en lunch med en tjejkompis som är extremt uppiggande. Hon får mig och skratta och det är precis vad jag behöver.

Det går inte en dag utan att jag tänker på barnlösheten. Jag tror att det skulle vara bäst om jag och min man bestämde oss för nått. Antingen gå vidare med IVF eller inte. Egentligen tror jag att vi båda tänker att vi hur som helst ska vänta till efter sommaren och så blir det nog. Tiden rusar ju iväg och jag vill inte ens tänka på att ta sprutor mitt i sommarnatten.

Hoppet om att bli gravid på naturlig väg har inte lämnat mig än. Undrar bara hur lång tid det tar innan min kropp blir normal igen. Glömde köpa ägglossningsstickor eller egentligen glömde jag inte. Jag gick förbi apoteket i tisdags när jag kände mig som mest risig av förkylningen och precis när jag var på väg in sa en röst inom mig "Jag skiter i det, det är ändå ingen idé". Ibland blir jag också så trött av att det är upp till mig att hålla koll på allt. Kvinnans eviga last!