Hon finns i mina tankar

Jag och min man fick chansen att träffat S mamma dvs hans birthmother när vi åkte till landet för att hämta honom. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag var väldigt nervös inför mötet. Kanske mer nervös än när vi skulle hämta lilla S på barnhemmet. Jag kunde inte äta och kände mig svag i kroppen. Men så snart hon stod där och vi såg på varandra visste jag att vi alltid kommer att vara tillsammans trots alla mil mellan oss. Vi delar det vackraste och finaste lilla barn som finns och vi älskar honom båda. Hon har fött honom och jag har fått gåvan att bli hans adoptivmamma. När lille S har blivit lite större ska jag berätta om henne för honom. Jag längtar till den dagen. Jag hoppas att han kommer att kunna känna samma kärlek till henne som jag och att de ska få träffas någon gång i framtiden.