I sista sekund kommer vi springandes mot busshållsplatsen. Det är kallt och jag har inte hunnit ta på S handskarna och jag hinner tänka "bara han inte fryser" medan jag flåsandes tar mig på bussen. S är på strålande humör. Han älskar att upptäcka nya saker och tittar intresserat ut genom bussfönstret. Jag pustar ut och tittar på honom - lycklig. Vi kliver av inne i stan och går vidare till kyrkans barnsång. På vägen somnar S i vagnen (åh nej inte nu). Vi kommer in i kapprummet och jag hänger av mig. Jag väcker S lite försiktigt "Hej vännen, vi framme nu". Han tittar yrvaket på mig och ler. Vi går in och möts av en massa barn och vuxna. S blir genast klarvaken. Vi sätter oss ringen och sjunger med. Så är det dags för lunch och alla mammor och pappor gör i ordning mat till deras barn. Jag leker lite med S innan jag fixar gröt med tropiska frukter. S älskar mat och gapar stort. Sen packar vi ihop och gå vidare till caféet där jag bestämt träff med min vän C. S är trött. Väl framme somnar han i min famn. Jag bäddar ner honom i vagnen och njuter av den god cesarsallad och trevlig sällskap. Lagomt till kaffet vaknar S igen och sen är det dags att ta bussen hem.
Väl hemma igen slår det mig att en enkel bussresa till stan, som tidigare kunde vara oändligt långtråkig, plötsligt blir så mycket mer givande tillsammans med lille S.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment