Det som inte får hända har hänt. Min älskade vän har fått missfall på sin födelsedag. Livet är grymt och jag skäms över att jag inte kunde känna mig 100 procent glad när hon berättade om sin graviditet. Förlåt mig!
Mina ögon tåras, jag knäpper mina händer och ber bönen För dig som inte föddes skriven av prästen Lars Björklund tyst för mig själv.
Jag ber för dig, du som vaggats så länge i mina drömmar.
Jag sjunger för dig, du som vilat så länge vid mitt hjärta.
Jag omfamnar dig, du som varit så länge hos mig.
Jag ber för dig, du som nu vaggas i värme och ljus.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Åh, jag förstår precis vad du menar. Samma sak hände min vän och jag upplevde samma känslor som du. Skrev om det i det här inlägget:
http://tingeling1.wordpress.com/2007/10/25/van-vs-sorg/
Men försök att inte skämmas, för att inte kunna glädja sig till 100 % är mänskligt när man själv bär på sorg.
Kram.
Det är orättvist och hemskt. Men inte på något sätt ditt fel. Du ville inte det här, och även om du hade velat det hade det inte spelat någon roll. Livet och naturen är grym och hemsk ibland.
Min bästa vän fick FEM missfall. Jag hade nästan önskat henne det första och skämdes, skämdes, skämdes. Men det var ju inte mitt fel, och ingen annans heller.
Nu är både hon och jag mammor till livs levande barn.
Post a Comment