Min kära katt är fortfarande på rymmen. Vi vågar inte tänka tanken att hon är borta för alltid så vi hoppas fortfarande på ett kärt återseende. Kanske har hon tagit semester från oss ett tag?
Vi har letat efter henne i timmar, satt upp lappar på närbutiken och anmält henne som efterlyst till polisen. Det konstiga är att ingen i området har sett henne sedan i söndags. Jag hoppas verkligen att hon kommer tillbaka. Det hugger till i hjärtat på mig varje gång jag tänker på henne och jag hoppas verkligen att hon har det bra var hon än befinner sig just nu.
Adoptionshandlingarna ligger på skrivbordet i sovrummet. Just nu är det ingen av oss som orkar ta tag i att sammanställa ansökan. Kanske vi borde ta semester från adoptionshandlingarna och bara njuta av att vara lediga?
Nästa vecka leveraras vårt fritidshus och min make är helt uppslukad av bygget. Jag unnar honom verkligen det. Husprojektet är det roligaste han har gjort på länge och jag njuter av att se hans engagemang.
Fyra dagar kvar till semester. Nedräkningen har börjat
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jag skrev precis en kommentar på nåt inlägg som du gjorde i februari, maa din mamma hade uttryckt sig konstigt ang adoption.
Stå på er - de flesta adoptioner går jättebra och vi adopterade blir mer anpassade och "riktiga barn" än vad de flesta förstår!
Hej!
Var längesen jag hörde av dig, förstår av din blogg att ni ännu går i väntans tider. Hur går det med IVF- försöken? Funderar ni på adoption? Själv fick vi till slut till det, 2:a IVF-försöket, men funderade oxå på adoption innan det tog sig. För mig var det otänkbart att leva ett liv helt utan barn, och adoption tycker jag är ett mycket bra alternativ. Kämpa på - håller tummar och tår för er. Kram!
Post a Comment